Hej!

Varje dag som går så saknar jag dig mer o mer. För några månader sen så var jag i stallet nästan varje dag , visste exakt vart jag skulle göra på dagarna. Jag skulle till stallet. Men nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill ut till stallet och få rida dig men det går inte. För om jag kommer dit så finns du inte där. Jag saknar allt med dig och alla mys stunder med dig , jag saknar ALLT med dig. Jag minns dom första gångerna på Tanneridskola när jag skulle rida dig. När jag skule få sadla och tränsa dig. Du var så snäll. Du gjorde inga dumheter. Minns ocksåatt jag fick rida dig ungefär en hel termin när jag var nybörjare. Men senare på åren så fick jag aldrig rida dig igen även om jag önskade dig fler o fler gånger när det skulle var hästbyte nästa gång.  

Varje gång du stog i spiltan så kom jag alltid att hälsa på dig.

 

När du blev såld så tänkte jag sluta med ridning tills jag hittade din gammla ägare som ägde dig förut. Jag minns första gången jag fick träffa dig igen. Det var spöregn.  Jag fick ge dig godis och fick klappa dig. Nästa gång så fick jag rida dig i paddocken. Gick ju sådär med passet men ändå så tyckte jag om dig. Du betydde väldigt mycket för mig. Jag fick komma och hälsa på dig. Fick rida ut med dig och minns en sommar när vi skulle trava på en åker så började du små bocka , en vinter så bockade du också. Du har lärt mig enormt mycket inom ridning. Minns första gången jag fick rida barbacka och det var som en dröm för mig. Du var så snäll och vilken som helst kunde får rida dig för du brydde inte vilken som red dig. Du kunde stå i fri stallgången för du rymde aldrig , man kunde rida utan utrustning på dig för du var så himla snäll och go. Det spelar ingen roll vilket väder det var så var du ändå snäll att rida , leda in och ut. Det var inga problem med dig. Bara en sak, det var att lasta men det blev lite bättre men du var fortfarnade snäll. När du var i min stuga så kunde jag lämna dig lös vid gräset medans jag skulle hämta någonting eller att dricka vatten.  

 

Minns när jag låg i sängen och fick ett meddelande på facebook om jag ville köpa Kajsa. Jag sprang till mina föräldrar och tjatade enormt mycket att vi skulle köpa Kajsa. Tur att mamma visste hur myket jag älskade Kajsa så vi köpte henne. Det var som en dröm. "Tänk att ens favorit häst blev sin egen det är som en dröm". Varje dag som jag ägde dig så utvecklades båda inom ridningen och fick lära känna dig ännu mer. Det bästa som har hänt mig är att fått äga dig. Jag hoppas att du tyckte att du fick dom bästa två åren med mig. Jag vill bara att du förstår hur myket jag älskar dig och hur mycket jag saknar dig. Det känns så konstigt att inte få åka till ett privat stall nån mer och inte får rida när man vill.

 

Varenda sak som jag aldrig kommer få uppleva med dig känns förj*vligt , jag vill bara spola tillbaka tiden och göra om allt men det kan jag bara i mina drömmar för jaag kommer aldrig få uppleva det igen med dig och det kommer jag alltid att sakna. Varje bild och film som jag ser/sätt börjar jag gråta tills tårana inte orkar nån mer.